Tove Styrke



Hon gör inte som de andra idolerna. Nämligen lätt för sig.
Med Amanda Jenssen som ett lysande undantag så har övriga idoler valt, eller levererats, synnerligen slätstruken pop som det finns hur mycket som helst av.
Tove Styrke väljer att gå sina egna vägar och hamnar snarare i knät på Robyn. Och där sitter hon ganska bra, även om hon ännu väger lite för lätt och saknar tillräckligt många bra låtar.
Men hon är så ung
En hel karriär ligger framför henne och det är inte rättvist att jämföra henne med artister som har flera decenniers erfarenhet i ryggen.
Man får ta det som det är.
Hon har hits.
White light moment, till exempel. Som hon avslutar spelningen med. En härlig låt med en klockren refräng.
Eller High and low som är ett rent synthparadis.
Hon kör nio låtar, samtliga från fjolårets debutalbum. Och eftersom det är en aning ojämnt så blir konserten därefter.
Mycket är bra men ett par låtar känns tunna.
Roligast är låtarna med lite karaktär, som Bad time for a good time. Sugande och tung sticker den ut ur massan. Det samma gäller Close enough. En låt som är lätt att underskatta men om man verkligen lyssnar är den distinkt och spännande.
Tove Styrke är skönt befriad från lismande publikfrieri.
Hon bjuder på sig själv men integritet är det jag känner.
En artist som njuter av det hon gör, som är cool och avslappnad på en och samma gång.
Ge henne ett par album till så kan det bli riktigt vasst.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: