toveever

Fakta om Tove:

Tove Styrke

Kan du berätta om ditt framträdande på P3 Guld?

– Det är lite hemligt fortfarande. Ganska mycket hemligt faktiskt. Det ska bli jättekul att göra det i varje fall. Jag känner att det är ett väldigt fint sammanhang att vara delaktig i.

Du är nominerad som årets nykomling, hur känns det?

– Det är också jättekul. Jag trodde aldrig att jag skulle få en nominering. Det var så nyss som skivan kom. Det är min debut och jag kommer direkt från Idol och så vidare. Jag blev väldigt chockad men väldigt glad.

Tror du att du vinner?

– Svårt att säga, det är hård konkurrens. Det är väldigt olika typer av artister som är nominerade, så jag har ingen aning.

Du blir ofta jämförd med Robyn som också kommer till P3 Guld. Vad tycker du om det?

– Det känns som något positivt. Men jag tror att folk ofta drar de parallellerna för att man har ganska små referensramar, eftersom det är ganska få svenska tjejer som håller på med modern pop. Det känns underligt för hon är så många steg före, jag lyssnade liksom på henne när jag var liten.

Finns det något speciellt ögonblick då du insåg att du hade blivit känd?

– Näe. Det kom lite i taget. Jag reflekterar inte så mycket över det. Det är klart att det är lite ovant men det är ingenting som upptar mycket av min tid.

Vad är den största skillnaden mellan ditt liv nu och hur det var innan?

– Jag bor i Stockholm nu, jag går inte i skolan, jag jobbar och har egen lägenhet. Det är mest sådant.

Vad är ditt bästa minne från Idol?

– Det var när vi var på Malmö arena, det var så härlig publik och väldigt bra stämning. Det var rätt skönt när jag åkte ut. Det låter kanske konstigt men det var en sådan lättnad när man hade tävlat och varit inne i den där bubblan så länge.

Känns det tjatigt att journalister frågar och skriver om Idol?

– Nej, det är ganska naturligt tror jag. Det blir ju mindre och mindre.

Var du nervös över vad publik och recensenter skulle tycka om ditt album när det släpptes?

– Ja, det var jag. Jag hade liksom vetat hur det lät ganska länge så jag var ändå ganska lugn. Jag tyckte väldigt mycket om det själv och var väldigt nöjd. Jag känner att jag kan leva med allt, det viktigaste är att jag är nöjd med det själv.

Har du läst recensionerna av albumet?

– Ja, några stycken. Jag är jätteglad, de är jättefina.

En tidning skrev att du är ett ljus i den kalla klubbnatten och att albumet är ett av årets bästa svenska popalbum. Hur känns det?

– Det känns jättekul! Jag blir så glad av recensionen, att folk sätter sådana ord på det.

En annan tidning skrev att du är en lättviktare med låtar som är bagateller, blir du ledsen av att en recensent tycker så?

– Nej, det blir jag inte. Jag hade verkligen inte förväntat mig så fin respons som jag fått. Jag tror det är ganska många som är lite skadade i sitt sätt att kolla på den här skivan just för att den kommer från en Idol-artist. Så ledsen blev jag nog inte.

Du har varit med och skrivit en del av låtarna på skivan. Vad är skillnaden på att sjunga en sån låt jämfört med en låt som helt och hållet skrivits av någon annan?

– Det är ganska få låtar på albumet förutom Milion Pieces som jag inte varit delaktig i överhuvudtaget. Alla låtar på skivan känns väldigt personliga. Det viktigaste är inte att jag har skrivit så många låtar som möjligt. Det viktigaste är att de låter bra och passar mig.

Hur känns det att spela på ställen med åldersgräns där du annars inte får komma in?

– Det känns inte så konstigt. Jag är ju arton nu så jag kan komma in på de flesta ställen. Klubbar känns som den mest naturliga platsen för mig att spela på live just nu.

Du har berättat att starten på din miniturné i Malmö var jobbig, vad hände?

– Den var inte jobbig, den gick bara inte så bra. Ljudet dog efter andra låten.

Vad fick du för bemötande av publiken?

– Ganska bra bemötande ändå, med tanke på omständigheterna. Jag blev inbokad på en festival den gången så det var någon som tyckte att spelningen var bra.

Tre dagar senare spelade du i Umeå och den spelningen har du beskrivit som underbar. Vad var skillnaden?

– Jag spelade på ett ställe som heter Scharinska. Det var fullproppat med folk, alla kunde texterna på alla låtar. Jag är väldigt nöjd med min egen prestation också, det gick jättebra.

Har du någon förebild?

– Oj, jättemånga! Det är allt från Kate Bush och Björk till Cindy Lauper och Madonna. Jag har alltid tyckt om Bob Dylan.

Vad skulle du jobba med om du inte jobbade med musik?

– Jag vet inte, det är svårt. När jag var jätteliten ville jag bli kassörska, sedan när jag blev lite äldre ville jag bli barnläkare och sedan psykolog. Det ligger ganska långt ifrån. Jag kanske skulle ha ett fik eller någonting, någon liten restaurang.