Jag och Lovisa är snabbt framme och undrar om vi kan få lite tid för fotografering. Nikeisha skrattar och frågar "menar ni oss båda eller Ers Höghet här?" och pekar på Tove. Vi alla skrattar och de följer med oss ut.

Vi går längst Lorensbergsgatan, en parallellgata till Avenyn, i riktning mot Götaplatsen. Tove och Nikeisha diskuterar tidigare konserter och hur de tror det kommer att gå i kväll. Fotograf Lovisa hittar en svart vägg som Tove får ställa sig mot i valfri pose. På tillbakavägen frågar jag Tove om det finns någonting som någon aldrig frågar henne. Hon säger att hon nog fått svara på det mesta, och att hon tvärt om skulle vilja ha gjort fler coola grejer som hon kunde berätta om.

Trots det har hon faktiskt hunnit med massor under de två år som gått sedan karriären drog igång. Hon har kommit trea i Idol, fått skivkontrakt, flyttat hemifrån och släppt en skiva. Och dessutom tappa det mesta av norrländskan och ersätta den med stockholmska.

Hon säger själv att hon har förändrats sen Idol, men inte mer än andra förändras i sina liv. Det har ju trots allt gått två år. Hon är fortfarande samma person med samma värderingar, med skillnaden att hon har mognat. Att hon fortfarande har fötterna på jorden beror enligt henne på att hon har svårt att sväva iväg - att hon nästan är för medveten om alla som gör precis samma sak som hon, men är mycket bättre.

- Jag hoppas bara kunna vara lika bra som dem när jag slutar med musik. Det kanske blir snart, eller när jag dör.

Googla sig själv
Vi pratar om media och om hur hon hanterar kritik. Hon förklarar att hon inte tar avstånd från media, men å andra sidan inte aktivt söker upp information om sig själv. Men hon tror att de artister som säger att de aldrig har googlat sig själva ljuger.

- Jag vill ju veta om folk har sett min webbserie och vet om när och var mina konserter är. Men annars känner jag inget behov av att leta upp information. Det är klart att jag har läst recensioner och annat också, men långt ifrån allt.

När vi landat i en soffa inne i konsertlokalen tar Lovisa fram kameran igen. Det får Tove att ta fram sina solglasögon. Hon inser att hon därmed kan framstå som en diva, men förklarar att hon har pollenallergi och är helt svullen i ansiktet.

Gymnasietrea
Om Tove inte hade varit med i Idol hade hon i dag förmodligen bott i Umeå, gått trean på gymnasiet, tränat, skrivit musik, och kanske spelat kvar i sitt gamla jazzband. Att ha vuxit upp i en musikalisk familj har gjort att hon har sjungit, dansat och spelat teater så länge hon kan minnas. Att hon just blev sångerska beror på att det var det hon råkade vara bäst på.

För hon har verkligen lyckats. Knappt ett år efter Idol, i november förra året, släppte hon debutskivan. Några månader senare utsågs hon av radiolyssnarna till årets nykomling på P3 Guld-galan. Vi får se lite på hennes soundcheck under eftermiddagen och det bådar gott inför kvällen.

Är det någonting du saknar från Umeå och tiden innan Idol?

- Familjen såklart, och kanske kontinuitet. Samtidigt så var det kontinuitet och rutinerna som jag fick lite spader på. Jag fick någon slags instängdhets-känsla som jag verkligen inte har längre eftersom jag numera gör olika saker nästan varje dag.

Mobbades i skolan
Hon hoppade av skolan med känslan att det ändå inte fanns så mycket att förlora. Mobbning har gjort att hon genom åren gått på många olika skolor. Det har varit jobbigt för henne och hon har därför aldrig känt sig hemma i skolans värld. Att vara en del i en klass, möta samma människor varje dag och att alla måste göra samma saker är inte heller någonting hon trivts med, så hon ångrar inte beslutet.

Är Idol rätt väg om man vill bli känd?

- Det är nog väldigt få som det är rätt väg för, men för mig var det det. Men man måste jobba väldigt hårt efter Idol för att det ska bli något av det. Det finns jättemånga som får chansen men inte gör nåt av den. Men jag är väldigt glad att jag var med, för annars hade jag inte haft ett skivkontrakt idag.

Men jag har läst att du funderade på att hoppa av Idol.

- Ja, varje vecka! Det var en så otroligt jobbig situation att vara i och just då kändes nästan allt bara dåligt och jobbigt. Jag stod ut för att jag hade något slags hopp om att det skulle leda till någonting efteråt. Jag ville inte svika mig själv och göra ett halvdant försök för att sen hoppa av och framstå som jättelam inför hela svenska folket. Speciellt inte när jag fick väldigt bra respons.

Fick du ut något mer av Idol än själv artistkarriären?

- Jag lärde mig väldigt mycket om mig själv, och att ha distans till mig själv som offentlig person. Många tror att de har blivit "stjärna över en natt", vilket man verkligen inte blir. Hanterar man allt på det sättet gör man det bara svårare för sig själv att bli en "stjärna". När man väl är inne i musikbranschen är Idol någonting som folk oftast ser ner på. Andra anser ofta att man har tagit "den lätta vägen", men det är verkligen ingen lätt väg. Man vinner absolut ingen cred av att vara med där.

Du blev ju "haffad" av Anders Bagge på tips av din mamma. Hade du sökt själv annars?

- Nej, jag tittade inte ens på Idol innan. Jag hade aldrig gått och ställt mig i den kön på eget initiativ, för jag hade aldrig trott att man skulle kunna få ut någonting av det.

Så egentligen är det bara tur?

- Ja, tur att jag var nyfiken på något nytt och roligt. Jag har alltid haft artistdrömmar, men inte tidigare vågat dyka in i det för att jag inte ville misslyckas.

Utbyte med fansen
Det hon i dag uppskattar allra mest med artistlivet är kontakten med fansen. Sedan turnén med eget band drog igång i början av april har hon fått känna av ännu mer från fansen, och utbytet är enligt henne helt otroligt. Det är dem som driver henne att fortsätta. För som hon själv säger, det är faktiskt hennes fans som gör att hon kan göra det hon gör i dag.

- Jag ger något unikt till dem och får någonting unikt tillbaka. Alla har sina uppfattningar om musiken och får sina kickar när man väl står där. Det får jag tillbaka mycket av. Det är en väldigt speciell och väldigt mäktig känsla.

Blir det aldrig jobbigt med fansen?

- Nej, det är klart att det på klubbspelningar alltid finns folk som dräggar och svinar sig, men de är ju inte fans. Det finns alltid folk som bara är ute efter att supa sig fulla och vara dumma i huvudet, men dem har jag inte så mycket till övers för.

Två timmar sen
Under konserten på Restaurang Parken senare på kvällen får vi se hur samspelet ter sig. Vid halv elva står redan en grupp människor och hänger på kravallstaketet vid scenen. Både vi och de får vänta längre än vi räknat med eftersom konserten blir nästan två timmar försenad. Kvar över tolv kliver Tove till slut upp på scen under publikens jubel. Hon drar igång med Beating On A Better Drum och jag slås direkt av hur mycket maffigare det låter live än på skivan. Hennes redan trassliga tuperade hår slängs runt och hon ger allt och dansar på scen - trots platåskor.

45 minuter och åtta låtar senare har svallvågorna från Toves dansande på scenen för länge sedan nått ända till människorna längst bak, och hela rummet gungar i takt till musiken. Allra sist river hon av White Light Moment som alla kan och det känns som att hela Parken skakar. Konserten slutar med att Tove skriker "vi ses DÄR!" och pekar på ett hörn av rummet där hon strax efter står en lång stund och signerar tröjor, skivor och tar bilder tillsammans med fansen.

Åter till dansgolvet
När hon väl kommer till logen igen frågar vi hur hon tycker att konserten gick. Hon tycker att det var mycket tekniskt krångel men att publiken var helt fantastisk. Det nästan lyser ur hennes ögon. Vi får några sista bilder innan Tove går tillbaka till fansen, genom svängdörrarna och ut på dansgolvet.

Hur var spelningen i Köpenhamn i tisdags?

– Den var helt magisk. Det kan vara svårt att vara förband, men det var verkligen hur bra som helst.

Hur ska du fira påsk?

– Ja, på påskafton är jag ju i Göteborg och det kommer att bli fantastiskt. Jag är i Hultsfred dagen innan så det blir ganska lugnt. Men jag hinner väl med ett påskägg, säkert ett sånt gemensamt stort till alla.

Vad har du för förväntningar på spelningen?

– Höga förväntningar. Jag kommer verkligen ge järnet. Sist jag var där och spelade var det så grym stämning. Jag är jättepeppad.

Hur viktigt är det med fint väder på påsk för dig?

– Det är viktigt. Jag tycker alltid att det brukar vara fint väder på påsk. Alla år jag firat hemma i Umeå känns det som det varit strålande sol och glittrande snö. Vädret gör väldigt mycket för min sinnesstämning. Jag blir jätteglad om det är soligt.

Hur är det att bo i Stockholm?

– Det är väldigt skönt. Jag pendlade mellan Umeå och Stockholm i början, men det blev jobbigt.

Hur ser det ut hemma i din lägenhet?

– Det är väldigt litet. Jag har mycket prylar. Jag köper jättemycket prylar, framför allt sådant som jag inte använder. Gamla ponnyhästar tycker jag om. Fula porslinshundar.

Har du något husdjur?

– Nej. Jag har en hund hemma i Umeå som jag saknar jättemycket. Vilma.

Vad gör du nu om dagarna?

– Jag jobbar mycket med att hitta material och inspiration till nästa skiva.

Var skulle du bo om du inte bodde i Stockholm?

– Jag gillar Köpenhamn mycket. Jag har bara varit där två gånger, men jag trivs väldigt bra. Det är så sjukt europeiskt.

Vad är det du gillar med det?

– Ja, det är vatten och fin arkitektur och härliga människor som man inte fattar ett ord av vad de säger. Det är bra stämning.

Vad har du för relation till Göteborg?

– Det är stort, platt, blåser mycket och människorna är trevliga. Och så finns ju Liseberg.

Då har du tur, de öppnar i helgen!

– Gör dom? Gud va roligt!

Vad hade du gjort om du inte jobbat som artist?

– Då hade jag gått klart gymnasiet, jag har inte gått trean än. Och sedan hade jag pluggat något. Jag var väldigt ambivalent över min framtid när jag var yngre. Ena dagen ville jag bli konstnär och måla oljetavlor och nästa dag ville jag bli psykolog.

Det känns vanligt att konstnärssjälar har ett intresse för psykologi.

– Ja, det är nog så. Man tror att man ska kunna ge andra asbra råd. Och så är man helt puckad själv.

Finns det någonting du skulle vilja lära dig?

– Jag skulle vilja kunna spela piano riktigt jäkla bra. Jag är självlärd nu, jag lärde mig för att kunna kompa mig själv. Jag blir så avundsjuk på Marika som jag har med mig nu, hon är så duktig.

När är du lycklig?

– Vissa stunder på scen, när jag är ett med musiken. Då kan jag hamna i trans och släppa taget om allt. Det är en sån skön känsla.

Berätta något vi inte vet om dig?

– Det är lite töntigt, men jag har alltid med mig en liten lila My Little Pony-häst. Det är min maskot. En enhörning med snöflingor på. Den känns så jag. Jag har snöflingor tatuerade på fingrarna. Vi hör ihop, jag och ponnyn.

Du får ha en fortsatt trevlig dag och helg!

– Tack!