Sommaren 2012 ställde Tove Styrke in en omfattande Europalansering. Hon blev sjukskriven och flyttade hem till Umeå. Nu är hon tillbaka med en kampsång mot patriarkatet. Och en dänga där hon läxar upp sin imaginära fiende nummer ett: En dude med ett dudeband som vill tala om för henne hur hon ska göra.

Hon var bara 16 år när hon slog igenom, i tv-programmet Idol. Senare samma år flyttade hon till Stockholm och började spela in sin första, självbetitlade skiva. Med sig fick hon lyxiga låtskrivare som Adam Olenius från Shout Out Louds och Brainpools Janne Kask. Albumet var som en snäll lillasyster till Robyn, eller en indie-Britney Spears.

Men mitt under pågående turné och på väg ut i ett välkomnande Europa, vände Tove allt. Hon orkade inte mer. Turnén ställdes in. Under ett år gjorde hon ingenting.

– Men ganska snart efter att jag slutat med allt kom tristessen. Och med den kreativiteten. Den här gången gjorde jag på ett nytt sätt. Jag ville verkligen skriva ärligt om det som pågick inom mig, uttrycka det jag verkligen tänker på, säger hon.

”När en ung kvinna inte spelar på sin sexualitet kan folk inte placera henne. Då försöker de måla fram dig som ett barn.”

Tove Styrke 2.0 drivs av att göra popmusik som motar bort patriarkala strukturer och stärker andra unga tjejer när de river mallarna de stöpts i.

Hon är stärkt av den kanadensiska artisten Grimes som tidigare i år publicerade en kick ass-text om att vara en Lady Boss i musikbranschen som i Rookie Yearbook Three och sedan även digitalt i amerikanska Elle. Tove har en spellista på Spotify som heter Girlz och som hela tiden fylls med musik av tjejer hon diggar.

– Grimes satte ner foten på ett tydligt sätt. I texten radar hon upp skiten som jag som ung kvinnlig artist bemöts av varje dag i mitt yrke. Det behövdes verkligen att någon pekade hur det fungerar. Och hon gjorde det väldigt bra.

Hur relaterar du till hennes text?

– För mig var en av de mest slående grejerna bilden av att när en ung kvinna inte spelar på sin sexualitet kan folk inte placera henne. Då försöker de måla fram dig som ett barn i stället. Och det är just det, kvinnor kan aldrig bara vara musiker, låtskrivare eller sångerskor. Det måste sättas en stämpel också.

I videon till Toves senaste singel Borderline smashar hon en bil med sitt tjejgäng och tänder eld på gasflaskor. Hela videon känns mäkigt Grimes-vibbig. I låten Even If I’m Loud It Doesn’t Mean I’m Talking To You, som kom i våras, sjunger hon direkt till en imaginär ärkeskurk.

– Alla dudes som surar på mina spelningar, som tycker de ska berätta för mig hur det ligger till. ”Hjälpa mig”. All respektlöshet och bullshit jag stött på under min tid i musikbranschen.

”Jag är glad att jag upptäckte Björk som tioåring.”

Under en lång tid upplevde Tove sig helt ensam som ung, svensk kvinnlig artist, att andra kvinnor utmålades som konkurrenter. Kanske för att hålla dem i sär.

– Men nu är jag omgiven av många fantastiska kvinnor. Det hjälper att backa varandra, det är viktigt.

Bland annat har Annika Norlin och Linnea Henriksson skrivit låtar tillsammans med Tove Styrke på det kommande albumet.

– Linnea har varit ett enormt stöd. Vi har gått lite samma väg, genom Idol in i en mer egen musikalisk värld. Hon är äldre medan jag har varit lite mer i själva branschen. Så vårt utbyte av varandra är värt mycket.

Vilka förebilder har du?

– Jag är glad att jag upptäckte Björk som tioåring. Hon är ett perfekt exempel på någon som vägrar sexualiseras och vägrar vara någonting annat än en person. Robyn gör också det där väldigt bra. Sedan finns Beyoncé, som jag avgudar. Hon bejakar sin sexualitet med en enorm pondus.

***

Tove Styrke har hunnit fylla 22 år. Hennes musik är fortfarande popig, energisk och lekfull. Och det internationella intresset för henne är också intakt. Hon har redan varit i London och spelat, hyllats och blivit ombloggad av Nylon, The Line of Best Fit och Perez Hilton.

Förutom Annika Norlin och Linnea Henriksson har hon skrivit tillsammans med bland annat Familjen, Janne Kask och Christian Walz. Det spretar under mainstream-popparaplyet och den röda tråden genom musiken är Tove själv. Borderline exempelvis, släpar i iskallt reggaevatten. I dag släpps en remix här på Bon av låten, signerad Dan Lissvik.

– I dealen med honom finns punkten att ingen får komma med feedback. Han gör låten, sedan får man inte ändra någonting alls. Det är kul. Jag trodde han skulle göra en corny dubversion av låten, och så gör han en houseremix! Han gjorde låten levande och jag är supernöjd.

Hur kom du i kontakt med honom?

– Han har gjort en svinbra remix på bandet Samlings låt Stackars lilla värsting, som jag älskar. Den är helt wierd. Det var därför jag ville jobba med honom. Och för att han är en av få svenskar som gör remixer som sticker ut. Han och Salvatore Ganacci. [Som också remixatBorderline, reds. anm].

Vem drömmer du om ska göra en remix på någon av dina låtar?

– Jag har en låt som jag vet att Kygo skulle remixa så fett. Och M.I.A. Om hon skulle jobba om en av mina låtar kan jag dra mig tillbaka.